Social, lekfull, kelig, klok, nyfiken – ja, så kan den typiska burman beskrivas. Påflugen, kaxig, krävande och allestädes närvarande stämmer oftast också bra på burmor.

Burmaägare brukar vara överens om att det mest utmärkande för burmor är just att de är otroligt sociala. Har du en burma har du aldrig tråkigt och ensamt – möjligen blir du ibland uttröttad av den envetna uppmärksamheten ! Burman är dock inte en enmanskatt. Ägaren är förstås populärast, men kommer det en trevlig gäst uppvaktas denne också med stor entusiasm. Vissa gäster hinner inte ens över tröskeln förrän burman sitter uppflugen på axeln. Den är väldigt kelig och brukar insistera på att sova i ägarens säng – helst under täcket. Städning, bakning, blomvård hjälper burman dig mer än gärna med. Packa väskor och städa garderober anser de flesta burmor sig vara experter på. Många burmor håller ägaren sällskap i badet – alltid finns det väl någon kroppsdel man kan komma åt att sitta på även om man blir lite blöt… Eftersom de aldrig kan låta bli att slinka in i alla möjliga och omöjliga utrymmen måste man hålla reda på sin burma så ingen olycka sker.

Vill inte vara ensam

Med tanke på dess livliga, sällskapliga natur är det olämpligt att ha en ensam burma om man inte är mycket hemma och har tid och lust att umgås med katten. Allra bäst mår en burma med en kompis av samma ras. Burmor vill ha mycket värme och kroppskontakt och ligger oftast tätt hopslingrade med varandra då de sover. Andra raser med liknande kynne kan också fungera bra. Många huskatter går fint ihop med burmor.

Riktigt stillsamma raser som till exempel persern är inte alltid så lyckat. Burman är ofta ganska dominant och försöker sätta fart på persern. Så småningom kan det hända att burman i ren frustration börjar mobba den stackars kompisen som bara vill ha lugn och ro. Men katter är individer och det finns givetvis hem där perser-burma lever tillsammans utan några problem. Det viktiga är att burman får tillräckligt med lek och stimulans mentalt. Burmor älskar ju människor och tycker om när det händer saker. De passar därför utmärkt i barnfamiljer. Hundar och burmor brukar också gå fint ihop. Räkna dock med att burman snabbt tar kommmandot över hunden. Förövrigt brukar burman styra även sin mänskliga familj och med sin charm och kvicktänkthet få denna att dansa efter sin pipa!

Lite historik

Den katt som anses vara rasens stammoder kallades Wong Mau och var egentligen en siameshybrid. En genetikintresserad amerikan tog hem henne till USA från Rangoon år 1930. Wong Mau parades med olika brunmaskade siameser och i kullarna föddes siamesfärgade ungar, samt bruna som modern. De bruna hanarna parades tillbaka på modern och därefter gjordes helsyskonparningar mellan de bruna ungarna i dessa kullar. Så småningom lyckades man renavla bruna burmor. Det dröjde till 1950-talet innan den första blå burman föddes i en kull i England. Hur det blå anlaget förts in vet man inte säkert, kanske bar redan Wong Mau på det. På 60-70-talen avlades choklad och lila burmor fram i USA och de övriga färgerna fick man fram i England med hjälp av bl.a. rödmaskade siameser. Sveriges första burmor importerades från England 1957. I dag är burman en av de större korthårsraserna i Sverige. Burman har också gett upphov till en del andra raser: bombay, burmilla, asians,tiffany (långhårig burma) samt tonkines som egentligen är en hybrid och som inte kan renavlas.

Så ser burman ut

Burman är en medelstor, harmoniskt byggd katt. Honan väger omkring 3-4 kilo, hanen något kilo mer. Kroppen skall vara proportionerlig. Den får inte bli alltför kompakt och likna britten, men inte heller likna den gracila, långa siamesen. Burman skall kännas muskulös och fast i hullet och när man lyfter den skall den förefalla tyngre än den ser ut. Pälsen skall vara kort, blank, tätliggande och randfri. Den skall kännas så sidenmjuk att man med förbundna ögon skall kunna avgöra att pälsen är en burmas! Det finns tio färger: brun, blå, choklad, lila, röd, creme samt brun-, blå-, choklad- respektive lilasköldpadd. Endast honorna kan vara sköldpaddsfärgade. Tassarna ska vara nätta och ovala. Svansen medellång avsmalnande mot en lätt rundad tipp.

Huvudet skall, sett framifrån, vara brett och mjukt rundat med god bredd mellan öronen som skall vara medelstora, breda i basen och lätt rundade i spetsen. Öron som sitter för högt på hjässan förtar mycket av det rastypiska uttrycket. Käkarna skall vara kraftiga med markerat okben. Hakan skall vara kraftig sedd både framifrån och i profil.

Ögonen skall vara stora, uttrycksfulla och sitta brett isär. De skall helst vara guldgula, men de flesta burmor har gul-gröna ögon, åtminstone då de har ett par år på nacken. Ögonens form är speciell och ger burman dess karaktäristiska ”look”. Ögats övre linje är orientalisk medan den undre är rundad. Effekten blir att burman ser lätt trumpen ut och verkar titta ”under lugg”. Burman SKA se lite butter ut!

Sett i profil skall huvudet ha god höjd, öronen luta lätt framåt och stopet (brytningen panna-nosparti) markerat ordentligt. Nosen skall vara rätt kort och rak. Tendensen går mot kortare nosar, men än så länge har vi långt kvar innan burmorna börjar påminna om persern i det avseendet. Uppfödarna har dock ett stort ansvar att bibehålla burmans harmoniska utseende så att vi på sikt inte får ”övertypade” burmor med tillhörande hälsoproblem.

En god representant för rasen ser mycket distinkt ut utan att förlora i harmoni.

Så sköter du din burma

Burman är mycket lättskött. Om katten mår bra fysiskt och psykiskt är pälsen automatiskt fräsch och blank. De flesta burmor behöver aldrig badas eftersom de själva håller sig pedantiskt rena. Inför en utställning kan man med en gummikarda borsta ur lösa hår och sedan blanka upp pälsen lite med ett sämskskinn. Om det behövs alls. Men katten brukar gilla massagen ! Om den hålls inomhus bör man klippa klorna. Tvätta ur ögonvrår och öron vid behov. Årlig vaccination mot kattpest och kattsnuva samt tandkontroll hos veterinären är mycket viktigt. Den fysiska skötseln är alltså en bagatell. Däremot är burman i stort behov av mental stimulans. Den kräver att du tar dig tid att hitta på roliga lekar och du förväntas helst själv delta i dessa. Speciellt om burman inte har någon kattkompis kommer den att ställa stora krav på din uppmärksamhet. Behandla gärna din burma lite som en hund – förvänta dig mycket av din katt och ge mycket av dig själv till katten. En härligare kompis än en burma är svårt att hitta!

Så här håller du din inne-burma lycklig

Bor man i tätort eller nära trafik ska katten inte gå fritt ute, men hur gör man för att den ska vara lika belåten med tillvaron inomhus? Några förutsättningar är sällskap, mental stimulans och god omvårdnad! Katter är inte alls så enstöriga som det sägs och absolut inte burmor! Att lämna katten helt ensam större delen av dygnet är djurplågeri! Tristess ger beteendestörningar hos både hundar och katter men en innekatt behöver inte vara uttråkad. När du är hemma så umgås med katten,lek med den och när du är på jobbet kommer den till stor del att vila…

Ha minst två katter – köp två kattungar samtidigt (av samma kön) eller skaffa en kompis till den ensamma katten –två vuxna kan vara svårt sammanföra men kan gå om det görs rätt. En kattunge accepteras oftast av den äldre katten. Inget ger bättre motion och livsglädje än en kompis att leka med. Även en hundkamrat funkar bra. Vissa katter kan bli olidliga för ägaren och själva bli deprimerade av att vara mkt ensamma –speciellt de extremt sociala och intelligenta raserna såsom burman till exempel.

Tänk efter före! Om du jobbar hela dagarna är du hemma de flesta kvällar? Om inte, skaffa inte ett husdjur – du träffar det ju nästan aldrig! En katt är ett känsligt djur med stor personlighet om den behandlas rätt, minst lika smart som en hund och kan ge ägaren lika stor tillgivenhet men på ett annorlunda sätt. En katt som får gå ut får använda sina sinnen till fullo och behöver inte lika mycket sällskap och stimulans då den är inne men i tätort ska katten inte vara ute. Det finns alltför många faror för utekatten – den klarar sig INTE själv. Om katten är van att vara inne fungerar det utmärkt.

Var inte en pedant –katten måste få röra på sig och klättra, Skona möbler genom att ge katten egna möbler – bygg klätterställning eller köp – helst rejäla intressanta doningar så katten verkligen kan motionera och KLÄTTRA.. På denna kan den också klösa men ha gärna flera klösställen/trädstam/klösbräda. Om det finns bra,ROLIGA tillåtna ställen får soffan (troligen) vara ifred. Ordna mysiga sovplatser – flera stycken . Lägg en filt i en garderob (som inte stängs) ,en s.k igloo någon annanstans. Katter gillar ofta att hitta nya ställen och har favoritplatser vissa tider.

Gör livet spännande – lek kurragömma, placera ut godis på bord och hyllor och låt kissen söka rätt på det, lägg godis i en tom toarulle och tryck ihop ändarna – tar en bra stund att få ut! Nu finns också små aktivitetskulor i plast för småhundar/katter – man stoppar in lite godis och så får katten rulla runt kulan tills det ramlar ut. Min ena burma älskar den och vill nu ha allt sitt torrfoder i den. Det finns även vissa hundprylar som kan fungera till exempel en ”DogSpinny” (en slags ”träkarusell” en rund platta där man stoppar torrt godis i ett flertal hål med ett snurrande lock över. Man snurrar med tassen på locket så hålen syns och så plockar man ur bitarna med tassen).

Även andra liknande kan fungera om burman är av det finurliga slaget.. En av mina burmor älskar att hänga över ena axeln när jag dansar…ju vildare rörelser desto roligare att försöka hålla sig fast. Sen gillar hon att det blir en lugn låt – då sluter hon ögonen och spinner medan vi vaggar runt! Hon tröttnar aldrig utan vi slutar när jag fått kramp i armen av att stötta henne! Pingisboll i tomt badkar är kul! Flytta på saker ibland,klätterstolpen blir lite extra kul när den plötsligt är i ett annat rum! Ha inte alla leksaker framme jämt så katten tröttnar utan byt då o då. En fågelfröautomat utanför fönstret är en bra kattbio-fåglarna lär sig snart att de är säkra.

Kastrera katten- då blir den mindre orolig och mer förnöjd. Försök ordna lite frisk luft och något att titta på, balkongen ska vara kattsäker – spänn upp hönsnät eller glasa in. En katt ska aldrig riskera att falla ut- den hoppar inte ned från en hög balkong med flit men kan lätt glömma balansen om något spännande flyger förbi. Om ingen balkong finns kan man spänna fast ett stadigt nät för ett vanligt vädringsfönster. Och fixa en bekväm sittplats innanför. Använd fantasin ! Katten visar ofta själv var den vill vara.

Odla kattgräs så du får ha krukväxterna ifred. Man kan köpa havrefrön i zoo-affärer och sätta i en vanlig kruka eller liten balkonglåda –det gror på några dagar och räcker kanske några veckor. Ampelliljor är oftast omtyckta – men kan bli dyrt om kissen snabbt snaggar dem ända nere vid fästet! Ofarliga leksaker är viktigt och roligt. Pingisbollar,papperstussar,skinnmöss, tygskärp att vifta med (inte snören,garn och snoddar som kan sväljas och är farliga). Bygg ihop några pappkartonger med tejp till ett hus och skär ur små fönster och dörrar-det kan roa ett par katter länge.

Stora sjok med silkespapper att flänga runt i älskar mina katter och papperskassar (med handtagen uppklippta på grund av stryprisken). Ett (kattsäkert) akvarium är aldrig fel ur underhållningssynpunkt! Godis kan man använda för att få katten att göra små konster med lite tålamod. Min ena burma älskar sådant – sitter och ger vacker tass, hoppar över små hinder, kryper under små pallar, och spinner samtidigt för att det är så roligt. Katter vill också använda hjärnan! Lek med katten och prata med den -den fattar faktiskt häpnadsväckande mycket…. Ju mer kontakt du ger katten desto roligare blir det för både katt o ägare.

Att den är inne ger många möjligheter till en närhet och förståelse som man inte har med en utekatt. En välskött innekatt har mycket längre livslängd än en utekatt – den utsätts inte för så många faror och sjukdomar. Eftersom du har den så nära dig märker du fortare om något är fel och kan ge den snabbare veterinärvård. Flera katter =flera kattlådor =extra noga hygien krävs. Att förorena på fel ställe är en signal att något är fel, kroppsligt eller själsligt.

Säkerhet – släck alla lampor, el-ljusstakar och liknande utom möjligen taklampor, då du ej är hemma (brandrisk – katter har ner saker).

Av Eva Stavenow