Burman är alltså en ras som i stort sett härstammar från en katt; Wong Mau, genom ett fåtal utparningar med Siames och en huskatt. Detta har gjort att det per idag är rasen med höst inavelsgrad, 41% av de etablerade raserna i världen. Detta är baserat på analyser utav Burmans DNA utförda av Leslie Lyons, genetikforskare på College of Veterinary Medicine, University of Missouri. Hon har sedan länge haft ett samarbete med burmauppfödare och veterinärforskare för att definiera och identifiera de genetiska mutationer som orsakar olika sjukdomar hos Burman. Många publicerade studier har visat att Burman har en del genetiska problem, även om förekomsten av dessa problem varierar mellan länder. Det har av denna anledning tagits fram ett antal genetiska tester för att hjälpa uppfödarna i deras avelsarbete. 

De senaste studierna visar att Burmorna utanför USA (England, övriga Europa samt Australien) har lägre genetisk variation än de amerikanska Burmorna. Leslie rekommenderar emellertid starkt utkorsningar för alla Burmavarianter; både amerikanska linjer och icke amerikanska linjer. 

Genetiskt sett så härrör Burman från sydostasiatiska katter. Enligt genetiska studier så har man kunnat gruppera in katter från Thailand, Kambodja, Vietnam, Brunei och Filippinerna i gruppen sydostasiatiska katter.  Burman anses historiskt ha sitt ursprung i Thailand. Därför rekommenderas huskatter från Thailand och kanske andra regioner i Sydostasien som starka genetiska kandidater för utkorsning. Dessa kan ge helt ”nytt blod” till rasen medan man behåller det som utmärker en Burma genetiskt: cb/cb; dessa katter finns nämligen fortfarande naturligt i Thailand. De tillgängliga genetiska testerna som finns för färg och hälsa kan hjälpa till med val av katter som kan vara fördelaktiga för utkorsning. 

Andra raser med sydostasiatiskt ursprung, som till exempel Singapura, Bombay, Burmilla, Asian och Burmor från andra länder, är andra kandidater som Leslie nämner som raser av värde för Burmans utkorsningsprogram. Burmilla och Asians har redan tidigare korsats med Perser som har västerländska linjer, vilket skulle kunna ge betydande genetisk mångfald om de användes i Burmaaveln. Men de skulle också bidra med andra rasegenskaper som ej är önskvärda i burmaaveln, t.ex långhårsgen, vilket gör att man måste prioritera bort dessa. 

Ett organiserat och mångfacetterat utkorsningsgprogram för rasen rekommenderas starkt, vilket inkluderar användningen av genetisk testning och utkorsning till olika populationer och raser. FIFe öppnade nyligen för användande av noviser i Burmaaveln just av den grund att det finns ett stort behov av utkorsning i rasen. En novis är en katt utan stamtavla som kan ställas ut för att få godkänd som en katt tillhörande en specifik ras. För Burman innebär det att det är nu är enklare att få t.ex. en thailändsk huskatt som är cb/cb och i övrigt liknar våra Burmor att godkännas för avel i FIFe.

I de olika genetiska projekt som omfattar Burmor från olika länder har man kunnat jämföra de burmesiska rasernas genetik regionalt. USA-Burmor har hög homozygositet (0,38), vilket medför låg genetisk mångfald. Den icke-amerikanska Burman, som innefattar brittiska och australiensiska Burmor, har också låg mångfald och hög homozygositet (0,41), jämfört med slumpmässigt valda katter (0,04) och andra raser. När man undersöker Burmans mångfald genom att kartlägga de genetiska skillnaderna finner man att amerikanska och icke-amerikanska Burmors DNA inte bildar kluster utan bildar oberoende genetiska grupper. Amerikanska Burmor har en större spridning i sina kluster eftersom de inkluderar både Contemporary och traditionella Burmor. Burmauppfödare som inte känner sig mogna att titta på utkorsning med noviser eller icke godkänd korthår med målras Burma, bör därför överväga att i alla fall korsa dessa olika linjer i sitt avelsarbete för att förbättra den genetiska mångfalden.

I de nordiska länderna har några uppfödare insett allvaret med den höga inaveln och man jobbar på olika sätt för att ta in nytt blod. I Finland har man tagit in Contemporary Burma och huskatter från Thailand. I Danmark har man tagit till vara på Burmautfall född i Bombaykull (XSH [BUR]) samt avkommor från utkorsning med huskatter från Thailand. Till Norge har man köpt in avkommor från dessa katter från Finland och Danmark. I Sverige och SVERAK finns ett antal uppfödare som tagit in Contemporary och traditionell Burma från USA; Burmautfall från Bombaykullar; samt köpt in katter med thailändskt ursprung från England, Finland och Norge. 

Arbetet går vidare och vi ser fler som ”hoppar på tåget” vad gäller utkorsning, vilket är glädjande. En svårighet är så klart att en utkorsning nästan alltid betyder att man kan behöva någon/några generationer för att hitta tillbaka till rasstandarden, vilket gör att en del tvekar; man vill få avkommor som gör det bra i de enda tävlingar vi har inom kattvärlden, nämligen skönhetstävlingar. Andra tvekar för att det blir kostsamt med importer eller känns krångligt med godkännandeprocessen för noviser och XSH. Tyvärr är arbetet något som tar (och måste ta) tid och det måste vara fler som deltar för att man ska se verkliga skillnader. Men många droppar små… 

Rasringen Burmaklubben har en nybildad arbetsgrupp för just utkorsning på Burma, gruppen finns tillgänglig för att stötta och hjälpa alla som är nyfikna på utkorsning.