Min bästa vän, burmakatten Gordon, trivs inte med vår människobebis och inte heller med vår flytt till lantgård. Han behöver bo utan småbarn och andra djur. För rätt hem är han ett fantastiskt sällskap med mycket kärlek att ge.

Gordon är 14 år, kastrerad och chippad. Han är extremt social (med vuxna personer!) och älskar gos. Han är aktiv och vill gärna att man leker med honom dagligen. Han pratar (bräker haha) _mycket_ och tycker om att man pratar tillbaka.

Eftersom Gordon inte accepterar bebisen är det omöjligt att tillfredsställa hans sociala behov. Feliway har inte funkat.

Vi har även flyttat ut på landet för två år sen, där Gordon varit i slagsmål med andra katter och även försökt attackera hundar. Att hålla honom inne är omöjligt. Jag har försökt med kattkompisar men aldrig fungerat. Han har levt större delen av sitt liv som innekatt i lägenhet och då varit harmonisk.

Gordon har som senior fått njursvikt grad 2. Han äter specialfoder och är symptomfri förutom ökad törst. Vi har nyligen gjort stor genomgång av värden, med ok stabilt resultat. Han står ej på medicin. Njursvikt är en progressiv sjukdom men med rätt kost och lugn miljö kan han leva ett gott liv i flera år till. Försäkring finns att ta över.

Gordon kan reflexmässigt bita i händer i vissa situationer, tex om man försöker flytta honom när han halvsover, eller när han är understimulerad. Detta beror inte på aggression. Man lär sig läsa dessa situationer. Han klöser aldrig, utan är tvärtom mycket lätthanterlig vid tex kloklippning och resor i transportbox.

För att trivas med Gordon måste man tycka om hans intensitet och helst ha erfarenhet av orientaliska raser. I gengäld får man en otroligt tillgiven och knasig herre som har SÅ mycket kvar att ge. Han är stilig med en silkeslen glansig päls som fäller relativt lite. Gordon skänks bort till rätt hem, med alla saker han behöver. Såklart kör vi en provperiod.

Stamtavla

Kontakt:

E-post